Oro och längtan att leva i hjärtat

Idag vill jag skriva om oro, präglingar och att ”hålla tillbaka” oss själva. Vikten av att ”passa in” och vara som förväntas. Jag har under större delen av mitt liv levt med oro. Idag kan jag möta oron på ett helt annat vis och den har inte lika starkt fotfäste i mig längre.

Här en text jag skrev för några år sedan om oro.

Hjärtat och egot

Mitt liv har präglats av mycket oro.

Oro för att vara fel, ha fel åsikter, uppfattas som jag inte bryr mig, att jag inte ser alla medmänniskor. Alltså att inte duga och att jag måste vara tillgänglig för alla som behöver mitt stöd. Och känslan av att jag är fel, för att jag känner för mycket, och känner för/av andra så mycket.

Det har krävts gång på gång att min kropp måste signalera högt för att jag ska stanna upp och hitta tillbaka till hjärtat och hela mig. Springa, prestera, inte känna för mycket utan anpassa mig, finnas där för alla, tills att min kropp ser till att jag ramlar och skadar mig eller får smärta så att jag måste stanna upp.

Nu har kroppen återigen tvingats drabbas av smärta och jag har (tack vare min kropps vishet) hittat tillbaka till mitt lugn där jag är här och nu och känner mer med hela mig med hjärtat. I varandet och lugnet växer inspiration, energipåfyllning, liv, känslor och driv mm. Genom oron (egot) växer (iofs trygghet eftersom jag är i det jag känner till status quo) kämpande, slit, strid, trötthet, energilöshet och i slutänden skada/sjukdom.

Hur fortsätta vara kvar i hjärtat?

Det handlar om att stanna upp, medvetandegöra mönster, ha vilja och mod att lyssna på hela dig - din kropp, dina känslor, din vitalitet, din intuition och dina tankar - och ta egot kärleksfullt i handen.

Vi är som en lök som behöver skalas, skal för skal - ett steg i taget. För när vi stillar oss här och nu, och samtidigt vågar känna efter och mod att röra oss framåt, växer vi och närmar oss hjärtat mer och mer. Och vi behöver sällskap på vägen av andra, som också vill gå hjärtats väg, för att få stöd, pushning och tillsammans ta steg framåt. Tillsammans kan mirakel hända och där vill jag vara! Som en kollega skrev:

"Vi stannar tiden en stund, för att i det magiska nuet, låta oss utforska vem vi är." (Carola Svedberg)

Avslutar med en dikt:

Längtan efter frihet

Längtan efter frihet

att leva i hjärtat

Egot bygger murar

- du kan inte, duger inte -

Egot tänker hinder

och svårigheter

Vilken väg väljer du?

Väcker min text något i dig? Hör gärna av dig och berätta!

Imorgon fortsätter jag att skriva om hjärtats intelligens. Tack för att du tog dig tid att läsa denna text och varmt välkommen igen imorgon!