En förebild från ungdomen - Ett gott ledarskap

Jag kommer här att berätta om en förebild från ungdomen (som jag kom att tänka på idag efter ca 40 år).

Idag vill jag berätta om K-G en lärare jag hade förmånen att ha på högstadiet. Han var på ett sätt en typisk adjunkt – korrekt, mycket integritet och värdesatte kunskap. Han var också en person som stod upp för allas värde och att alla skulle få ta plats och bli sedda. Många av lärarna hade mycket fokus på de som var ”duktiga” , men sån var inte K-G. Han jämförde aldrig något barn/ungdom med något annat barn/ungdom. Han var stenhård och hade högt ställda krav på oss alla. Hade någon gjort ett bra resultat (jämfört med sig själv sedan tidigare) tog han upp detta inför alla. Det var inte bara de som hördes och syntes eller som var ”duktiga” utan han förde fram ALLA.

Vid ett tillfälle protesterade några barn/ungdomar över något (kommer inte ihåg vad det gällde). De gjorde det genom att rulla ut en massa toapapper på skolan. Det blev ett fasligt rabalder, men K-G kom ut till oss ställde sig på en stol så han kunde se alla och var tydlig med att han inte gillade vår strategi, men att vi hade all rätt att reagera och tycka till när vi kände oss inte rätt behandlade. Han sa att det fanns andra sätt att reagera och uttrycka sin åsikt på. Det var att argumentera och ifrågasätta verbalt istället. Att demokratiskt få uttrycka sin uppfattning, MEN att också ta in, respektera och lyssna på andra. Det var ju det han faktiskt gjorde där och då med sin praktiska handling ”in real life”.

Det är sådana ledare (och medmänniskor) jag vill ha som står för sin uppfattning, men samtidigt lyssnar, respekterar och tar in andras uppfattningar. Att polarisera, skapa rädsla och använda härskartekniker för att få egen makt är för mig inga ledare.

När jag gick ut 9:an gav jag K-G en ros och tackade honom för att han varit så bra - en förebild. Han blev glad och förvånad. För honom var det en självklarhet att möta med respekt; stå för sin sanning, men också öppet ta in andras sanning även om de inte tänkte/tyckte som han. För honom handlade det inte om att ”visa sig inför andra” utan om en övertygelse som kom inifrån.

Inom folkbildningstraditionen är det just detta som förespråkas. Allas erfarenheter och kunskaper är viktiga och kan vi dela detta med varandra skapar vi en större helhet. Demokrati, solidaritet och omtanke både om oss själva och andra är a och o och att få tillgång till att kritisk granska och skapa sig sin egen uppfattning samtidigt som vi lyssnar och respekterar andras. Men för att göra detta behöver vi känna oss trygga, respekterade och lyssnade på OCH när vi blir bemötta så ger vi det tillbaka.

Vad får du för tankar, känslor när du läser denna text? Skriv gärna och berätta!